Julsjukan

Lagom till julafton spredd sig ett elakt virus i familjen. Vi körde feber, ont i halsen, hosta och utmattning lagom till julafton. Började med barnen veckan innan jullovet och sen fångade vi vuxna upp det lagom till julafton. Så i år fick vi fira julafton i hemmets lugna vrå. Men det gick ingen nöd på oss, det blev mat, klappar och Kalle, massor av godis, hosta och glögg.

På juldagen besökte vi kyrkogården, tände ljus på gravarna och i minneslunden. Det blev ett riktigt fint besök med en långpromenad i den nyfallna snön, alldeles tyst och lugnt.

Annars har vi inte haft så mycket för oss under julen, vi har passat på att vila och ta det lugnt, promenader, fix och trix hemma och mycket tid på soffan. Vi har kollat ikapp oss på tv-serier som vi har halkat efter i, vi har kollat på julfilmer och andra storfilmer. Tid tillsammans och vila, det borde vara fokusen varje jul.

On and on…

Finns fortfarande här men livet kom i vägen ett tag. Vintern är här och julen är runt hörnet, familjen familjar på som vanligt. Barn går i skolan och vuxna arbetar mest hela tiden.

Stress, depression och ångest har stabiliserat sig, kommer lite skov då och då men försöker hålla hårt på rutiner som gör att jag mår bra.

Varje dag efter jobbet gör jag en avslappningsövning för att varva ner hjärnan efter arbetsdagen. Efter jag har läst för yngsta barnet dricker jag en kopp te och tittar på tv i en timme sen är det dags för sängen. Försöker vara noga med att släcka vid 22.00 för att få ordentligt med sömn, oftast går det riktigt bra men jag märker att de dagarna jag har haft en jobbig dag på jobbet så ligger jag vaken längre och grubblar, vilket resulterar i dålig sömn och dagen efter blir ännu värre. I värsta fall blir jag hemma ifrån jobbet då allt stänger ner. Hjärnan är tung och kroppen är orkeslös, ångesten triggas igång. Skuldkänslorna är enorma för att man är borta från jobbet, man är tråkig som förälder och partner. Det är lätt att börja skådespela och låtsas att man mår bra men det är absolut inte en lösning, snarare gillrar man en fälla för sig själv. Av erfarenhet vet jag att man faller hårdare om man undviker tecknen på att man mår dåligt.

Ordet är roten till glädje.

Vilket är ditt favoritord?

Kärlek! Order kärlek har så många olika betydelser, du kan känna kärlek för så mycket. Vänner, barn, partner, föräldrar, syskon, övriga släktingar, husdjur osv Kärleken du känner ser och känns säkert olika från person till person.

Alla människor behöver kärlek i sitt liv på ett eller annat sätt, en eller flera personer som finns till hands i glada och sorgliga stunder. En partner att hålla i handen, en vän att skratt med, barn att krama god natt, föräldrar att rådfråga, ett husdjur att kela med, släktingar att fira livets höjdpunkter med och syskon att växa tillsammans med.

Just nu är mitt liv fyllt med så mycket kärlek, barn, partner, vänner, syskon, släkt osv ger mig så mycket nu och jag försöker ge tillbaka mer än vad jag får.

Livets spellista…

Hur skulle ditt liv se ut utan musik?

Musik har alltid betytt så oerhört mycket för mig, redan under förskoleåren lyssnade jag på musik ständigt. Jag lärde mig fort hur skivspelaren och kassettbandspelaren fungerade hemma. Abba, Carola, och oändligt många schlagerartister torterade jag min stackars far och bror med. Det var många år av dagligt mimande i hopprep både hemma och på förskolan. I lågstadiet flöt mimandet ihop med koreografierad dans, här gjorde Lili & Susi, Madonna, Sabrina, Anki Bagger och många fler popmusiker entré i mitt liv.

Snart gick mina musikaliska framträdanden in i en ny era, mimandet försvann men dansen bestod i många år framåt.

LP, kassetband, cd-skivor, mini-disk, steaming osv, jag har konsumerat musik likt en dammsugare. Alla slags musikstilar har strömmat ur mina högtalare och hörlurar. Jag har tagit mig igenom riktigt tunga perioder i livet med hjälp av musik. Sorg, glädje, kärlek, obesvarad kärlek….

Mitt liv skulle vara så oerhört tomt utan musik, mycket utav glädjen och sorgen skulle kännas så stum och hopplös, svåra tider skulle kännas omöjliga att ta sig ur.

Hosta, ont i halsen, hösten är här.

En vecka heltid hann jag med innan bacillerna tog grepp om mig. Är med allsäkerhet smittad hemifrån då alla barnen har varit sjuka i omgångar under de senaste två veckorna.

Jag har hittills bara dragit på mig ont i halsen och hosta och är inte helt utslagen, hoppas det håller i sig så kan man kanske passa på att få lite saker fixade här hemma medan man ändå sitter inne.

Det blir att sikta in sig på mindre fix som att vattna blommor, vika tvätt, damma, plocka och lägga tillbaka diverse föremål på rätt plats. Det där man skjuter på alla andra dagar på året.

Men jag ska inte glömma bort att vila…

Styrkan gör entré.

Vi har hittat tillbaka till gymmet maken och jag efter x antal år. Vi tränade på gym en gång i veckan innan pandemin var ett faktum sen blev det fokus på utomhusträning medan Corona hade ett grepp om världen. Vi körde mycket promenader och endel utegym, när det fanns plats, utegymmen blev väldigt populära och är fortfarande.

Men nu är simhallskort införskaffade och vi har äntligen kommit igång med gymträning. Simning har det också varit endel av men då är oftast någon av barnen med så det blir mer lek och fokus på att hålla koll.

Väntar på mitt nya arbetsschema så jag kan lägga upp träningstider under veckan, hoppas på att få in minst en morgontid då det är mindre folk på plats.

Tre veckor in och är sugen på mer…

Är inne på arbetsveckan tre efter sjukskrivning och det går riktigt bra. Jag har varit på plats all schemalagdtid, symptomen på stress och utmattning har hittills varit minimala. Besvären med sömn har varit nästan obefintliga och det har inte tagit emot att ta sig till jobbet på morgonen. Än så länge arbetar jag bara 25% och det känns jättekonstigt, känns som jag kommer till arbetet och säger hej och sekunden senare säger jag hejdå.

Jag fick en lugn start med arbete i barngrupp första veckan och nu kör jag kökstjänst under mina resterande veckor på sommarförskolan. Lägger upp mat, äter lunch i barngrupp och diskar. Lagom stressigt och jag är ständigt i rörelse, man känner att man gör nytta men jag är ändå sugen på mer. Jag vill komma igång med 100% igen men är det hållbart, kan jag klara det?

KBT over and out…

Under veckan blev jag klar med det sista steget i den internätbaserade KBT behandlingen för Stress och utmattning som jag har kört under min sjukskrivning.

Det har gått riktigt bra, jag är långt ifrån helt botad men jag har lyckats samlat på mig mycket kunskap och verktyg för att kunna komma tillbaka till det verkliga livet sakta men säkert. Det jobbigaste med KBT är att vara helt ärlig med sig själv, självinsikten får sig en riktig törn under behandlingen. Man blir väldigt medveten om hur mycket man har skadat sig själv och att det man trodde var problemet egentligen har haft väldigt lite med hur man mår.

Jag känner mig mindre stressad och mindre utmattad än när den här jobbiga resan började och jag hoppas på att den här positiva utvecklingen fortsätter. Det jag tror kan bli ett problem är att mina rutiner blir satta ur balans när arbetet kommer in i livet igen och det kan göra att jag tappar greppet och svänger in på gamla spår igen.

Imorgon börjar min återgång till arbetet, det blir en lugn start med 25 procent arbete i några veckor, sedan är tanken att jag ska trappa upp successivt till 100 procent, får se vad läkaren säger när jag ska dit i slutet av augusti. Arbetaren i mig vill börja 100 procent direkt men den logiska hjärnhalva säger strängt ifrån. Det här måste få ta sin tid, skynda långsamt för en gång skull.

Rosenbusken

Vilka strategier använder du för att öka välbefinnande i ditt dagliga liv?

Att stanna upp och lukta på blommorna är en ganska gammal klyscha men genom åren har jag upptäckt hur viktigt det är att stanna upp och bara vara i nuet.

Låt promenaden, fikastunden, bussresan osv bli ett tillfälle att se, lyssna, känna, lukta och smaka. Att ta in det man gör och ge det tid och lugn, att delta aktivt i det man gör för stunden och njuta.

Hur ofta tar du dig tiden att stanna och titta på en rosenbuske? Känner på blommornas blad, luktar, observerar hur bladen ser ut, känner på taggarna, ser hur bina flyger från en blomma till en annan?

Hur kan vi verkligen leva fullt ut när vi i dagens snabba samhälle stressar fram i vad vi än gör? Vi stannar sällan upp och lever i nuet, och ska vi njuta så planerar vi och styr upp, det sker inte bara spontant i vardagen, för oftast har vi bråttom till nästa punkt i livet.

Rosenbuske

Första steget…

När man väl har ”bemästrat” sin ångest och verktygslådan är full så är det dags att fylla på en ny verktygslåda.

Egentligen startade jag en KBT behandling för stress och utmattning strax innan jul men pga stress och utmattning så kom jag aldrig igång. Jag startade första delen men sen blev datorn liggande i månader, bara synen av den fick hela systemet att stänga ner. Ännu ett ”måste” som hamnade på högen med skuld.

Nu har jag kämpat i flera månader utan någon hjälp förutom min familj och mina vänner. Och för några veckor sen sprang jag in i den berömda väggen. Min hjärna har stängt ner verksamheten och jag känner mig är halv som människa. Jag har tappat mig själv helt och nu känns det som att jag försöker kravla mig upp ur en djup sandgrop. Psykiskt och fysisk är jag slut som artist. Mitt innre vill inte hjälpa till.

Kommer det vara så här föralltid, ett år, en månad, några dagar? Jag har ingen aning men jag tänker inte ge mig, jag ligger platt just nu men jag slår mig igenom sakta men säkert.

Den senaste veckan har det varit fokus på psykolog, KBT, motion, mindfulness och familj. Jag tänkte skaffa mig alla verktygen för att ta mig igenom det här också men det är otroligt kämpigt. Fick majoriteten av min hjärna bestämma så skulle jag ligga i sängen i mörkret för att slippa allt.

Jag tar varje dag som den kommer, försöker göra det som jag måste äta, motionera osv. Orkar jag göra extra saker så är det en klapp på axeln, orkar jag inte så är det ok. Just nu är det dock svårt att acceptera ett ok men det ska jag nog lyckas banka in tillslut.

Bild från härlig promenad.